Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. En mönstring och ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna personliga själfkänsla, som af hvarje soldat gjorde
en armé och som innebar villkoret för och förklaringen
af deras segrar. Det var Fredrik II som uppfann och
Napoleon som fullkomnade massornas taktik, hvilken
blifvit antagen till grundsats i den nyare krigskonsten.
Men Carl XII, »den siste riddaren», kämpade ännu på
gammalt riddarevis, och ehuru Gustaf II Adolf hade lärt
honom grundsatsen: alla för en! lade han därtill, från
Tiberup ända till Fredrikshall, den honom egna
favoritsatsén: en för alla! Därtill hörde att hvar och en, så
knekt som bonde, borde stå som deras kung stod och
utstryka ordet omöjligt från svenska språkets lexikon.
Det var väl mycket begärdt därför föll allt slutligen
sönder; men så länge det höll och kunde hålla ihop,
kände sig den yngste rekryt blifva dubbelt starkare
genom medvetandet af sin rättighet och sin pligt att
tillika vara en man för sig.
Konsekvent med dessa principer, mönstrade konungen
hvar man nogare än han mönstrade det hela; hans fader
Carl XI var ryktbar för sin konst att »drilla» soldater,
och Carl XII hade gjort heder åt skolan. Gång efter
gång ropade han än den ena, än den andra ur ledet
och lät honom ensam och fristående utföra det
kommenderade tempot; det var icke godt att klicka, när kungen
ropade: sölar han där! Svordomar, ehuru då redan
införda med andra franska moder, hörde icke till Carl
XII:s exercisreglemente. Oaktadt på snubbor var ingen
brist, tycktes kungen i dag vara vid det bästa lynne.
Näst kulregnet och löpgrafvarna, trifdes han aldrig bättre
än i snö och regn framför hurtiga leder. Det var
någonting i denna anblick, som nu mer än annars lifvade
hans bröst och uppfyllde hans hjärta med nya
förhoppningar. Det otroliga var skedt; det blödande, till döds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
