Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monumenter framskymtade från sidokoren. Vi trädde närmare;
en kaja uppfiög från predikstolen och satte sig på
altarkransen. Vi nalkades altaret, kajan flydde och satte sig
på den toma orgelläktaren. På en af psalmtaflorna voro
ännu två siffror kvar; de visade en konung Davids psalm,
Svenska psalmboken N:o 68; det var den sista som
församlingen sjungit. Vi upptogo den med tårfulla ögon
och sjöngo:
»Hjälp mig, min Gud, min sorg mig qväl, Stor vatten
gå allt till min själ, Stormvågen mig fördränker. Jag
sjunker ned i djupan dy, Mig falnar både hull och hy;
På dig jag likväl tänker. Jag hafver ropat mig allt trött;
Min hals är hes, min syn förnött; Efter min Gud jag
bidar, Medan jag detta lider.»
– Därefter – fortfor Eva – vigde oss prosten
Cajanus samman vid altaret, och det kändes så underbart,
att vår lycka begynte midtunder Finlands yttersta
nöd och i den förhärjade helgedom, där så många släkten
uppsändt sina böner till den Allsmäktiges tron. Ännu
samma sommar fördes vi öfver till Narva och därifrån
inåt moskoviternes land till en stad som hette Novgorod,
och där tjente vi i fångenskap och behandlades skonsamt.
Jag hade aflagt min karldräkt och följde min
man som hans tjenarinna, och efter han förstod bättre
än någon att tämja ystra hästar, som ingen annan fick
makt öfver, blef han stallmästare hos en hög herre och
stod uti mycken gunst. Där gaf Gud oss en son till
tröst i vår fångenskap, och han kallades efter konungen
Carl, men efter vi hoppades ännu på segerns dag, fick
han därjämte namnet Victor. På sena hösten 1717 gjorde
vi med vår husbonde en resa till Narva. Där träffade
vi en jakt från Runö, där folket är af svensk härkomst,
och det blef aftaladt med Runöboarne, att vi i mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
