Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är konungens egendom, som jag ännu i dag
bör återställa till hans majestät, invände Falkenberg.
– Rex regi rebellis! – ah, ni ser att jag känner
inskriften. Vet ni väl, att om konungen ännu engång
skulle erhålla denna ring och akta sig att förlora den
genom en osanning eller en mened – det är blott så den
förloras – då skulle hans lycka vända sig, han skulle
åter kasta Europa för sina fötter, han skulle skrifva
lagar för världen och nordens öde vore förändradt för
sekler!
Alla tego. Det var som hade de stått under inflytande
af en okänd hemlighetsfull makt, mot hvilken
religion och förnuft förgäfves uppreste sig. Eva hejdade
Falkenbergs arm, som redan höjdes att rycka medaljongen
tillbaka.
– Ringen är hans, sade hon; konungen har därtill
ingen rätt. Men älskar ni er konung, gref Torsten, och
älskar ni ert land, så gif honom ringen åter!
– Icke om han bröte sönder sin värja för mina
fötter och böjde knä för mig och kysste min fot! Icke
om han bjöde mig Norges krona och Englands tron!
Medaljongen är hans; han skall erhålla den; men ringen
är min.
Och grefve Torsten ilade bort.
Då försvann det förlamande intryck, som nyss betagit
de öfriga. Falkenberg rasade. Fruntimmerna gräto.
Men det var för sent. Torsten Bertelsköld hade ringen
och behöll honom.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
