- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
402

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Skuggan af ett namn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

instörtade i djupa klyftor, betäckta af ett försåteligt
snötäcke. De öfriga försökte bivuakera. I skydd bakom
klipporna uppgjordes eldar; allt hvad brinna kunde –
gevärskolfvar, laddstockar, transportslädar, lavetter, sadlar,
remtyg, värjgehäng – brändes utan förskoning. Men
snöstormen fortfor att rasa med oförminskad våldsamhet
hela första och andra dag jul. Eldarna kunde ej mera
underhållas. Hela hären var vigd till undergång.

I denna förfärliga jullek såg man en högrest kämpagestalt
framskymta i snöyran, åtföljd af omkring trehundra
man, som ännu följde honom. Han var en af de få
som ännu icke förtviflat. Det var han som vid det
ryktbara tåget mot Trondhjem först lyftade en kanon
på sina axlar och bar den öfver bråddjupen. Det var
han som nu på återtåget först sönderbröt mot sitt knä
en groftimrad transportsläde och använde den till bränsle.
Det var han som, ensam outtröttad, upplyftade än den
ena, än den andra ur drifvor och klyftor och sökte
återkalla dem till lifvet. Hans skara följde honom som
de olycklige följa en räddande ängel och banade sig
genom otroliga faror en väg till Eina-älfven, som går
från fjällen till Handöl, första byn uti Jämtland.

När de trehundra kommit till floden, upphofvo de
ett glädjerop, ty de hade nu en kompass, hvilken ej
mera svek dem, såsom sol, måne och stjärnor sveko i
den grufliga snöyran. De höggo hål i isen och gåfvo
akt uppå hvartåt vattnet rann; ditåt var Jämtland, ditåt
räddningen. Hoppet log ännu engång mot dessa få
återstående tappre. De omringade, uppfyllde af
tacksamhet, sin anförare, major Bertelsköld, och bådo att
turvis få bära honom; ty sedan han i trettiosex timmar
arbetat mer än tjugu andra tillsammantagna, begynte
äfven hans jättekrafter att svikta. Men han tryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free