Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Skuggan af ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras händer till afsked och talade till dem några få
ord, som öfverröstade stormens dån.
– Gån på, gossar, sade han; där är vägen till
lifvet. Jag vänder om här, och ingen får följa mig. Mer
än tretusen af de våra irra ännu omkring uti dessa
fjäll; vete Gud huru många af dem ännu kunna röra en
fot. Men det är Finlands sista här, jag kan ej
öfvergifva dem, jag måste uppsöka så många jag kan, för
att visa dem vägen hit ned till Eina-älfven. Motsägen
mig icke; det är sista gången jag befaller er, barn; I
veten att jag ej tål någon som muckar i tjensten. Skulle
jag ej mera komma tillbaka, så hälsen min hustru och
min lilla son, min Carl Victor. Sägen dem att de, näst
Gud, varit min sista tanke. Sägen dem att min broder
Torsten skall taga vård om dem och uppfostra min son
till en bra karl, som fruktar Gud och ärar konungen.
Sägen dem att jag dött som jag lefvat, för Finland och
för kung Carl. Sedan de icke mera finnas, är det icke
värdt för mig att längre lefva. Farväl, gossar, Gud vare
med er. Skulle någon af eder ännu återse Finland, så
hälsa vårt land!
Vid dessa ord aftorkade den tappre kämpen en
frusen tår med den snöiga ärmen och skyndade bort
med raska steg, likasom hade han fruktat att kärleken
till maka, barn och lif skulle i sista stunden förråda
fosterlandet. Soldaterne sågo bedröfvade efter honom, ingen
vågade sätta sig emot hans sista befallning, och snart var
han försvunnen för deras blickar bland fjällen och snöyran.
Det var ock sista gången man hörde något af denna
berättelses hjälte, den redlige och tappre karolinen Gustaf
Adolf Bertelsköld. Om och hvilka han vidare lyckats
rädda af Finlands sista hjälteskara, det har aldrig blifvit
bekant. Så mycket är visst, att han spårlöst försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
