Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödemarkernas vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Man vet – svarade fältskärn – att de få,
som högt aktade kvarlefde ännu fyrtio eller femtio år
efter konungens död, aldrig underläto att lyfta på hatten
vid Carl XII:s namn och med en vördnad och en
beundran utan like talade om hjältekonungen och hans stora
bedrifter, hans enkla lefnadssätt, hans oskrymtade
gudsfruktan och hans orubbliga järnvilja. Jag tänker att
ingen så lätt kan glömma »Den gamle knekten» – »den
siste än på jorden, som sett kung Carl» ... Den siste
kvarlefvande af karolinernes högre befäl var general
Cronstedt, som dog 1750. Den siste kände officeren var
kapten Gutoffsky, som dog 1784 vid nittionio års ålder.
Den siste kände soldaten hette Nils Örberg och dog 1816
vid hundraåtta års ålder i Dalsland i Sverige.
– Men då var han ej mer än tio år vid konungens
död, anmärkte mormor med sitt praktiska räknehufvud.
– Det är sant, sade fältskärn; men troligen tjente
han redan vid så unga år, liksom mången annan den
tiden, som pipare eller trosspojke. Örberg kände jag
ej, men jag kände en annan gammal karolin, som helt
säkert var en af de siste på jorden. Han hette Abraham
Lindqvist, var född 1696, tjente som dragon under kung
Carl och slog sig, sedan han tagit afsked ur tjensten,
på en liten landthandel i Tammerfors, flyttade sedan till
Ny-Carleby och dog 1801 vid hundrafem års ålder. Han
var en af de få dödlige, som kunde säga sig ha lefvat
i tre århundraden. Också hade han i sin ungdom
lyftat både häst och lass öfver gärdet, när han förföljdes
af kosackerne; men de sista åren hade den reslige
mannen krympt ihop till en liten snöhvit gubbe, hvars
rygg stod i en båge och som af de då lefvande nästan
med häpnad betraktades såsom ett spöke från forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
