Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höststormarna 1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansträngning möjligt att styra båten. Till råga på olyckan
strömmade vattnet in genom en betydlig läcka tätt invid
kölen.
Ynglingens första tanke var att lugna sina båda
kvinnliga passagerare.
– Sitt vackert stilla! ropade han. Jag känner den
lömska hällan; hon har narrat mer än en bra karl om
hösten i skumrasket. Gör ingenting. Om mindre än
en kvart kunna vi vara i land.
Gumman lät icke trösta sig. Hon skrek öfverljudt
att båten sjönk, och kastade sig för hvar krängning åt
motsatta sidan. Marie däremot fattade öskaret och arbetade
raskt för att hålla båten läns.
Elias var tvungen att giga seglet och gripa till
årorna. Under denna manöver såg man jakten närma
sig med strykande vind. Oaktadt skymningen hade han
sannolikt båten ännu i sikte.
– Hvad gör du? sade flickan, när Elias ett ögonblick
upphörde att ro.
– Ingenting, svarade han. Jag löser bara den andra knuten.
Och liksom hade elementerna endast väntat på denna
signal, så tilltog stormen i hast med förfärande styrka,
så att fjärden vida kring udden betäcktes af skum och
de dolda refven begynte ryta som vilddjur i mörkret.
Det korta stycke man ännu hade att tillryggalägga hotade
båten hvarje ögonblick med undergång i bränningarna.
Likväl kom man lyckligt, med båten halffylld af vatten,
till stranden.
– Bort med den hvita näsduken! ropade ynglingen
hastigt. Marie lydde. Denna duk, som hon knutit kring
hufvudet, kunde förråda flyktingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
