Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höststormarna 1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en naturlig grotta, bildad af en öfverhängande
klipphäll, sutto de tre flyktingarne, blott till hälften
skyddade för ovädrets fasor. De vågade icke upptända
eld, af fruktan att därigenom förråda sitt gömställe för
sina förföljare; och äfven om de vågat det, hade det
sannolikt varit omöjligt. Ynglingens hela omsorg gick
ut på att skydda de två värnlösa varelser, hvilka
slumpen eller försynen anförtrott åt hans vård. Han
samlade mossa under snön och granruskor från skogen
för att bereda dem en dräglig hviloplats; han afkastade,
oaktadt deras invändningar, sin korta jacka för att
bereda dem skydd mot kölden; han intalade dem mod
och försäkrade dem att de vid dagningen skulle vara
utom all fara. Och när han därvid belönades med en
god, vänlig blick från flickans varma ögon, då kände
han sig så lycklig, då glömde han sitt vilda, af faror
uppfyllda äfventyrarelif och tyckte sig under denna
snöiga klipphäll, midti stormen, mörkret, kölden och
elementernas uppror mera säll, än han någonsin känt
sig under många år, alltsedan hans barndoms lyckliga
dagar hemma på Majniemi.
– Marie – sade han med en för honom ovanlig
vekhet i rösten – jag vill icke fråga dig hvarför
du lämnat Stockholm, där du bodde i lugn och öfverflöd
hos den förnäme grefven och hans goda grefvinna,
för att byta ditt lyckliga lif mot så många faror och
försakelser, som möta dig här i vårt eget sönderslitna
och förhärjade land. Men visst måste du därtill haft
goda skäl.
– Du vet att jag kommit för att uppsöka min
gamle far, svarade flickan undvikande. Sedan sex år
ha vi icke hört det minsta af honom. Jag vet endast
att ingenting kunde förmå honom att flytta öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
