Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ett fälttåg vid Raumo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man talade icke mycket mera den natten under
klipphällen på Värknäs udde. Endast stundom afbröts
stormens oljud af nödrop från sjön, där seglare gingo
i kvaf, eller från skogen, där villade vandrare fröso
ihjäl. Men de tre flyktingarne vågade icke lämna sin
fristad; och hvad skulle väl de kunnat uträtta i denna
fasans natt emot elementernas raseri?
-
5. Ett fälttåg vid Raumo.
Morgonen efter den förfärliga stormen var solklar och
spegellugn. Ett tjockt hvitt snötäcke låg utbredt
öfver alla gator och tak i det gamla Raumo, hvars
utseende denna tid var vida mer förfallet än Nystads.
Midsommaraftonen 1682 hade större delen af staden
nedbrunnit; endast den gamla ärevördiga fransiskanerkyrkan
stod då som i våra dagar kvar efter tidernas ödeläggelser.
Nu hade krigets fasor gått öfver orten. Raumo hade
vid denna tid 6 (säger sex) borgare. Den nyss förut
blomstrande skolan, också ett medeltidsarf, var
öfvergifven, lärare och elever skingrade eller döde. Sedan
sju år hade här ingen yxe timrat, ingen pensel målat,
ingen glasmästare skurit en ruta för husens vidmakthållande.
Staden liknade en öfvergifven och öde by,
ur hvars sönderslagna fönster här och där ett blekt,
utmärgladt ansikte framtittade. Ack, där hade heller
ingen fin frökenhand på länge behöft de ryktbara
Raumospetsarna, som då och ännu i dag kvarblifvit såsom ett
ditflyttadt arf från de flitiga nunnorna i Nådendals forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
