Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ett fälttåg vid Raumo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lurfvigaste ögonbryn som ännu beskuggat en manhaftig
krigares martialiska blickar[1]. Oaktadt detta hotande
utseende tycktes han vara så föga trakterad af den
mödosamma vandringen, att han, knappt kommen ur sikte
från hufvudstyrkan, satte sig att hvila på en sten, och
befallde, på en löjlig rotvälska – hopblandad af ryska,
svenska och finska, med en stark bottensats af hans
tyska modersmål – sina soldater att draga för f-n i
våld hvart de behagade; man hade nu fred, och han
ämnade icke längre springa »mituntereinander wie ein
Eselsjunge för diese fördömde kivekäsianen und Teufels
nasibratten. Marsch!»
Soldaterne, rådville hvad de borde tänka om detta
kommando, begåfvo sig till en förfallen lada nära intill,
i hopp att där kunna i all bekvämlighet afsluta sin
kampanj i det mjuka höet. Men knappt hade den förste
satt foten inom den uppbrutna dörren, innan han
skrikande rusade ut tillbaka, hållande med båda händerna
om hufvudet, som blödde af ett tämligen hårdhändt
hugg öfver tschakån.
Häpne öfver detta mottagande, aflossade de tre
öfrige på måfå sina musköter mot ladan och sprungo
därefter, med den sårade kamraten emellan sig, allt hvad
de förmådde sin väg till hufvudstyrkan, utan att vidare
fråga efter sin närmaste förman, sergeanten.
Denne hade ur schenellfickan framtagit en kort pipsnugga
och var just inbegripen i det behagliga göromålet
att draga de första rökarna, då han förnam skriket vid
ladan och strax därpå skotten. Ganska oangenämt störd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
