Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinter- och vårdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön. Den ena af de två små kamrarna med deras
utsikt öfver den vackra viken, som då gick upp under
kullens fot, fastän han nu dragit sig långt tillbaka,
bestämdes åt Marie genast från början. I andra kammaren
bodde Heikki med sin hustru; men Elias försmådde
den plats, som var ämnad åt honom i stugan utanför dem.
Han tog alla nätter kvarter i rian strax derinvid; »jag
sofver så godt der i halmen vid ugnen», skämtade han.
Men Elias sof icke. När de andra hvilade, gick han
ute på vakt i den frostiga vinternatten och lyssnade
noga till hvarje ljud, som förnams från den nära
landsvägen. Elias var van att lefva på krigsfot; man hade
nu fred, men Elias kände i luften någonting osäkert;
han ansåg det icke för rådligt att alla invånare sofvo
på Loilaks.
Emellertid gingo veckor och månader fredligt förbi,
och Elias begynte att stundom unna sig någon hvila.
Det hände ibland, att en vandringsman, lockad af
eldskenet från den trefliga stugan, sökte ett härberge här
under mörker och oväder. Än var det en gammal
karolin, hvilken sent omsider var stadd på vandring
tillbaka till hemtrakterna; än en fånge, som ändtligen
återvände från Ukrän och förgäfves frågade efter släktingar
och vänner, dem han lemnat för tjugu år tillbaka; än
en fattig kapellan eller klockare, som begaf sig till fots
tillbaka till sin församling; än ett par halfvuxna barn,
som sökte sitt förlorade hem och ej mindes mera däraf
än att på gården var en brunn, i stallet en häst och
vid sängen en god mor, som läste välsignelsen öfver
dem, när de förr voro små. Alla dessa vandrare funno
en fristad här, likasom Loilaks invånare själfve så nyss
förut funnit en fristad hos andra. Och de berättade hvar
och en sina sagor under den långa vinterkvällen; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
