Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Fribytarens jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen visade sig en yrvaken dräng och öppnade
porten med den vresiga frågan »hvem fänin det var,
som icke lät folk sofva i fred».
– Jag är landshöfdingens kurir – svarade Elias
flinkt – och är skickad från Vasa med bud till den
herrn, som for här igenom i kväll i den stora ryska
släden med tre hästar för. Jag vill veta när han for
härifrån och om han tog isvägen norrut.
Drängen, som ännu sof med förståndet, stirrade på
den nykomne och frågade gäspande:
– Hukan herre?
– Han, som for här igenom i kväll klockan sex
eller sju och hade en ung kvinna och tre ryttare med sig.
– Här har ingen herre varit, och jag gitar ej
nappas med tokuga frågor, svarade drängen morskt och
slog porten igen midtför kronans förmente kurir.
Elias öfverlade om han borde spränga upp porten
och väcka gårdsfolket. Detta syntes honom mindre
rådligt. Ett annat medel rann honom hellre i hågen.
– Akta dig, Matts, sade han, att jag ej låter
inmönstra dig till soldat, när jag om två veckor kommer
hit med landshöfdingen!
Ett af de största bekymren på vintern 1722 var
nämligen uppsättandet af den nya roteringen i
dåvarande folkbrist, och ehuru det icke mera gick an,
som i salig kungens tid, att "inmönstra" den ena
eller andra passande karlen efter behag,
satt skräcken för denna despotiska rekrytering ännu kvar i folkets sinne.
– Nå – fortfor Elias utanför porten – vill
du godvilligt säga mig hvilken väg de togo härifrån norrut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
