Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Fribytarens jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djärf och beslutsam, såsom hans vilda yrke lärt
honom, hoppade den unge mannen ur släden, kastade
sig på en vid porten fastbunden främmande häst och
red ursinnigt efter de bortilande. Desse hade ännu icke
hunnit till stadsporten, då Elias red in på dem med en
sådan våldsamhet, att vänstra hästen för släden blef
kullriden och hela tåget var tvunget att stanna.
– Har jag er ändtligen, fördömda kvinnotjufvar!
ropade den unge mannen skummande af vrede och
var i en blink till marken och invid släden, utan att
bry sig om ryttarne, som, troende sig vara anfallne af
en galen människa, drogo sina sablar, men tvekade att
bruka dem.
– Der Teufel anamme dich, tausends perkelen
koira! Wech mit dir! Padi! skrek bakom Elias
borgmästaren Burchards välkända stämma.
Men Elias hörde honom icke; han hade fråndragit
slädgardinerna och stod där mållös af bestörtning. Ett
fullkomligt obekant ungt fruntimmer blickade emot honom
med af förskräckelsen blekta kinder.
– Hvad skall detta betyda? utropade i sin tur en
likaså obekant militär, som sprang från kusksätet och
grep Elias i kragen.
– Der Mann ist hullu ferryckt, ganz toll, durchaus!
skrek åter borgmästaren, men hviskade i detsamma Elias i örat:
– Packe den väg, geschwind, kamrat, sitschas!
Bei Gott, jach muss verrathen den kivekäs!
– Marie! Hvart hafva de fört Marie? mumlade
fribytaren, känslolös för all annan tanke, än den
förlorades räddning.
– So, so, die duschinka? Gut, kamrat. Die
duschinka reise nach Stockholm öfver den is. Jach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
