Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Diplomaten och hans samvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– De finska flyktingarne i Sörmland påminna om
understödet för deras hemresa, hvilket grefve Horn låtit
lofva dem genom ers excellens ...
– Grefve Horn? Det blir hans sak. Har han lofvat dem,
kunna de vända sig till honom.
– Franske ambassadören hoppas att ers excellens
behagar förorda hans sak, och hvad angår de 60,000
livres han haft äran tillsända ers excellens som bevis
på sitt hofs högaktning ...
Grefve Bertelskölds blick mörknade.
– Jag supponerar – återtog han – att de oförskämde
finnarne klagat på mig hos grefve Horn. Ehrenbrand – står
ni i sold hos grefven?
– Jag? upprepade sekreteraren bestört.
– Eh bien, jag vill icke tro det. Ni har ju mig
att tacka för er vapensköld. Ni var rätt och slätt en
herr Brandt, tilldess vår nådiga drottning på min
proposition fann för godt att introducera er bland sina
hundrasjuttioen nye adelsmän. Ni kan ännu stiga högt,
min kära Ehrenbrand, genom en fidelèle conduite.
– Ers excellens, min trohet, mitt nit ...
– Godt. Men hvem stör oss i dag så tidigt på morgonen?
En kammartjenare anmälde grefvinnan Liewen. Besöket
tycktes icke vara välkommet, men kunde ej afböjas.
Grefven afskedade sekreteraren, och grefvinnan
inträdde.
Grefvinnan Ebba Liewen, född Bertelsköld, var ännu
samma ädla, behagfulla kvinna som vi lärt känna i de
föregående berättelserna, och ehuru tider och sorger
något blekt dessa älskvärda drag, röjde hela hennes
väsende ännu samma uttryck af förstånd och godhet,
som tillvann henne allas hjärtan, utom den kalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
