Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Jupiter och Juno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Obegripligt resultat af de dukater den sladderkäringen
af dig lurat. Kanske har du dem i din egen vida ficka stoppat?
– Ers majestät, mitt underdåniga nit ...
– Bah, Zuckerwasser! Hvad har du gjort för att henne återfinna?
Geschwind!
– Jag vände mig först till grefve Bertelsköld, som
förmådde Sparrfelt att enlevera flickan för att spela
henne i rätta händer. Han visste ingenting.
– Nichts? Den mest slipade skurk i Stockholm
visste gar nichts? Weiter fort!
– I grefve Horns hus, där kammartjenaren står i
min sold, hade man heller ingen spaning. Man trodde
där att flickan hoppat i sjön.
– Man kan Sverige styra och likväl ingenting veta. Weiter fort!
– Sedan jag, lika förgäfves som nyss förut grefve
Horn, låtit genomsöka hela Stockholm, kom i går en
karl till mig, under föregifvande först att han ville
inlämna en supplik. Men när han såg sig ensam med
mig, grep han mig i kragen och tvang mig med pistolen
för bröstet att säga hvad jag visste om Marie Larssons
försvinnande.
– Och du sade honom allt hvad du visste und
noch was dazu?
– Förr skulle jag tusen gånger dö, än svika min
store konungs nådiga förtroende, fortfor gunstlingen i
samma ton midtemellan underdånigt kryperi och oförskämd
förtrolighet. – Jag märkte att han kände händelsen
med Sparrfelt och diktade hop för honom en famös
historia: flickan skulle vara dold hos en hofperukmakare
på söder. Den fördömde karlen var icke lätt att lura.
Jag var tvungen att följa honom till den föregifne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
