Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Våren 1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– I dag ha vi gjort ett godt stycke arbete, sade
Elias till heikki. Du och Brita ha ärtlandet färdigt,
och jag har sträckt spanterna till min lilla kutter, som
innan hösten skall hämta oss hvad vi behöfva från
Stockholm. Skutan skall heta Maja – alla Major ha
lycka med sig, tillade han med en förtjust blick på sin
vackra hustru.
– Och alla Britor med, svarade Heikki godmodigt.
Jo, kära far, ni må tro att här är mycket att göra till
hösten. Korntäppan har jag nu fått sådd, och ärtlandet
så vi i morgon, men rågåkern ger oss arbete hela
sommaren, och sedan låter han vänta på skörden till i höst
ett år till. I vinter ha vi mest ätit bara stampbröd,
men sedan Elias och Marie kommo hem från Stockholm
med vår nådiga drottnings kungspengar, så vankas det
rent bröd, som ni ser. Han är nu husbonde, ser ni,
och jag bara landbonde, men eftersom han har sina
gamla vanor till sjöss och sträfvar ut åt de villande
vågor, så sköter jag jordbruket, tills jag får mig ett
annat hemman. Marie, ser ni, är icke heller för
högfärdig att sitta till bords med oss, fastän hon gått i lära
hos grefvinnor och firat bröllop i kungens och drottningens
nådiga närvarelse. Vi ha en förskräckeligt nådig kung
nu för tiden, och drottningen, hon skall se ut som en
mässingsfiol på en midsommarvaka.
– Nog går det nu framåt, om vår Herre är så
nådig och ger växt på landet och vind på sjön, sade
Elias, afbrytande vännens kungliga loford. – Visst vill
det falla sig ovant för en sådan lycksriddare som jag
att sätta sig stadigt i bo som en annan människa; men
när jag får trångt på landet, tar jag min välsignade lilla
Maja med och reser till Stockh – jaså; nej, Maja vill
icke med till sjöss, hon stickar hellre strumpor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
