- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
164

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Majridten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter ett sjumilssteg, med uppenbar fara för den förföljda
att se sin hvita klädning få en högst betänklig andel af
Sundets vatten och äfja.

Hon tog därför ånyo till flykten, men nu med ringa
utsikt att undkomma sitt öde. Ju mer hon mätte
distansen tillbaka till vallen, desto tydligare insåg hon
att flykten dit var omöjlig. Hvad skulle hon göra? Hon
tog den enda utväg som återstod henne och som likväl
icke mången liten flicka skulle ha tagit i hennes ställe:
hon sprang till den väntande Bogatir, trädde helt varligt
sin vänstra fot uti stighygeln och satt, utan att man
visste huru, i sadeln. Påtagligen var det icke första
gången hon suttit till häst. Men hvad det ville säga att
rida Bogatir, därom hade hon ingen aning, och den
leken höll på att lyktas värre än »hök och dufva».
Knappt kände den ystra hästen sin lätta börda i sadeln,
utan att tillika känna sin herres fruktade tygel, innan
han sträckte ut öfver hagen och inåt staden med en så
förfärande hast, att hörsel och syn förgingo den
bestörta ryttarinnan. Man såg henne släppa tygeln, luta
sig framåt och instinktlikt gripa med båda händerna
uti sadelbommen. Snart voro häst och flicka ur sikte.
Rektoristen hade fått en lysande revanche, och nu var
det hans tur att, blek af häpnad, blicka efter den
bortilande.

Den främmande officern försökte alla de smekord
och hotelser, till hvilka hans Bogatir förr brukat lyssna.
Det var förgäfves, och han begrep det själf, att det nyss
förut uppskrämda djuret råkat på nytt i sitt vilda lynne.
Flickan syntes förlorad, och det återstod intet annat än
att skynda till fots uti Bogatirs spår, med den sannolika
utsikten att finna henne någonstädes med krossadt hufvud
störtad till marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free