Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Grefven och borgareflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från förskräckelsen och uppslå ögonen. Där fanns icke
i hennes ord en enda skymt af förebråelse för all den
grymma oro, hvilken hon själf så nyss lidit, den goda
Veronica.
Ester såg sig förvirrad omkring och blef varse
sin förföljare i leken, den långbente rektoristen, som
ännu andlös af häpnad stirrade mot henne öfver
systerns axel.
– Ser du det, Ringblom – sade hon med ett
ännu matt, men triumferande trots öfver de blekröda
läpparna – jag sade ju det, din stackare, att du aldrig
skulle få fatt mig!
I detsamma mötte hon på andra sidan den främmande
officerns deltagande blickar, och ögonblickligen
öfvergötos hennes hvita kinder af den skäraste rodnad.
Skygg som ett blygt barn, gömde hon strax sitt hufvud
i sin systers sköte.
Det roade främlingen. Han lade sin hand på flickans
bruna hår och sade leende:
– Var icke rädd nu mera. Bogatir är en öfverdådig
sälle, som behöfver stränga tyglar, och jag har sett
gamla ryttare kastas ur samma sadel, där du satt kvar.
Nästa gång skall det gå bättre. Vill du lära dig rida?
Ester såg upp: det måtte ha retat henne att behandlas som barn.
– Vill du sälja din häst? frågade hon.
– Det tror jag knappt, svarade främlingen. Jag tänker du redan haft nog utaf honom.
– Min far skall gifva dig så mycket pengar du vill.
– Bogatir är ungrare, han låter ej sälja sig! återtog
muntert den unge officern. – Men om jag sålde
honom åt dig, hvad skulle du då företaga dig? Ville
du engång till försöka din lycka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
