Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En utflykt år 1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu vida sträckor öde, men de gårdar som funnos
voro mest alla stora och nytimrade. Allehanda transporter
möttes på vägen och trängde ryttarne intill dikeskanten.
Man märkte väl att dessa nejders svenska befolkning,
med sitt oroligare lynne, som dref en stor del till
tjärbränneri, sjöfart, landthandel och skeppsbyggeri, ännu
icke haft tid eller lust att bota stora ofredens härjningar
i jordbruket, så mycket mer som den österbottniske
bonden hade rätt till skeppsfart på Sverige. Den berömda
Vasarågen växer också blott till en ringa del i stadens
närmaste grannskap, medan de egentliga kornbodarna för
detta utmärkta sädesslag äro att söka i de omgifvande
finska socknarna Lillkyro, Storkyro, Laihela och Ilmola.
Landskapet fick en annan färg, så snart ryttarne
kommo in på den finska befolkningens område, som i
en smal kil, mellan svenskar på båda sidor, skjuter fram
ända till kusten i Lillkyro socken. Vägen gick här för
det mesta invid stranden af den annars lugna Kyro,
hvilken, nyligen befriad från sina isbojor, nu skummade
i ungdomligt öfvermod mellan sina låga, med al och
vide bevuxna lerbräddar. De öppna slätterna afbrötos
redan af ansenliga skogar, hvilka under krigstiden fått
rådrum att åter uppväxa och ännu icke härjats af yxen
för tjärdalarnas behof. Mellan skogarna vidgade sig
tätare och bättre vårdade åkerfält: ännu visst icke öfver
hela det fordom odlade området, men väl gärdade, bättre
dikade och med ett utseende som tydligt lät ana att
jordbruket i dessa nejder var hufvudnäring. Gårdarna
blefvo tätare, men på samma gång mindre och de flesta
enstaka, utom närmast kring kyrkan, ty finnen behöll
också här sin förkärlek för ensamheten, oberoendet och
godt svängrum omkring sig; det är blott tavastlänningen
som stundom skockat sig tillsamman i stora, tättbyggda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
