- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
200

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Äfventyr i fredstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbehållsamhet man iakttagit om Lauris person, desto tydligare
förstod han, att Jaakko måste ligga i någon komplott med
denne äfventyrare och velat leda hans förmente förföljare
på villspår, för att underrätta fribytarn om faran.

Otålig och misslynt, fortfor Bertelsköld att trefva
sig framåt i vildmarken, utan att veta hvart. Det
bekymrade honom icke att gräset var vått och nattluften
kylig: än här, än där trodde han sig höra ett ljud af
sina följeslagare. Men när han fortsatt denna
mödosamma vandring, som han tyckte, nära en mil, befann
han sig åter vid varggården, hvilken han lämnat för
längesedan. Han hade gått i en nästan regelbunden
cirkel kring stället.

Om en stund hördes tydliga steg i skogen. Någonting
rörde sig i dimman, och strax därpå hoppade en
spenslig figur tätt förbi honom. Det var en flicka; hon
bar ett hvitt huckle öfver hufvudet och såg honom
troligen icke, ty vid hans tillrop: »vänta litet!» hajade hon
till och såg sig häpen om, men flydde strax ånyo med
en fågels hastighet och försvann i dimman.

Så snabbt hon skymtade förbi, hade likväl Bertelsköld,
till sin stora förundran, tyckt sig igenkänna hennes
drag. Var hon icke en töckenbild, en fé, ett fantom
så hade hon åtminstone en förvånande likhet med en
välkänd person, som han träffat för tolf timmar sedan i
Vasa – ryttarinnan från första Maj – hans befrierska
i tumultet på förmiddagen – den öfverdådiga, skälmska
lilla borgareflickan Ester Larsson.

– Ester! Lilla, vackra Ester, har du hjärta att lämna
mig ensam i denna ödemark? utropade den unge löjtnanten
i första öfverraskningen öfver detta oväntade möte.

Ingen svarade. Det förekom Bertelsköld som hade
den nyckfulla flickan gömt sig några steg därifrån bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free