Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Dundrottningens strumpeband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag hör på ditt enfaldiga skrock, låta vi tjufvarne undkomma oss.
– Ja, vid Sandecs berg, det är som ers nåd säger.
Följ mig, om ni kan, och komma vi åter på slät mark,
så vill jag visa de lymlarne hvem som är Bogatirs herre.
Vid dessa ord lade sig Istvan ånyo andlös med
örat mot marken, och sedan han förvissat sig om den
riktning de borde taga för att upphinna hästtjufvarne,
begynte han, mera krypande än springande mellan snåren
och trädstammarna, bana sig väg med den fart, att
hans herre, ehuru ansenligt yngre, hade största möda
att följa honom. Det var förunderligt att se, med
hvilken fyndighet ungraren i sin ifver gaf akt på hvarje
märke, som utvisade hästarnas spår i vildmarken. Än
var det en nedtrampad tufva, än en afbruten kvist, än
spåret af hofvarnas åverkan på en kullfallen, förmultnande
trädstam; än syntes sparen åter förlora sig på
en stenbunden mark, och då tjenade honom ett ställe
med nyss afskrapad mossa eller en småsten, som blifvit
vänd ur sitt läge och låg med den af fuktighet mörknade
sidan uppåt, till vägledning. Bertelsköld trodde sig
märka, att deras nuvarande kosa gick åt öster och i
nästan rät vinkel mot den, på hvilken de inkommit i
skogen; men en annan gång förekom det honom som
hade han sett den eller den krokiga tallen, den eller
den mossbelupna kullerstenen redan kvällen förut. Han
slöt däraf, och kanske icke så orätt, att deras förrädiske
vägvisare från Lillkyro prästgård med afsikt fört dem på
en krokig och slingrande omväg inåt skogen, för att
desto mera försvåra möjligheten för dem att hitta
tillbaka på egen hand.
I denna förmodan styrktes han ännu mer, när de
båda vandrarne, efter en högst mödosam färd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
