Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. På Bertila gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickbytingen hade ej lust att mista sin häst för godt
köp och uppsökte gufar. Jag åtog mig då att lotsa
henne till staden igen, hvartill hästarna kommo väl
till pass. Men hon är ett söndagsbarn, hon ser mer
än andra, och hade respekt för gråskymmeln: det var
fin näsa, ers nåd, ty bäst vi redo, begynte det
fördömda kreaturet spetsa öronen, kastade tvärt om och
rök af som en raket med pojksnyffeln på ryggen. Nå
godt, folk har sin sed, och kräk ha sin; men vi redo
till staden och kommo tids nog för att hjälpa Spolin
med silfverkaggen. Hugg mig i stycken, om jag gjort
mig omaket att åter bege mig ut och hjälpa ers nåd
ur klämman, därest icke flickungen bedt mig så envist
därom. Men hon skall nu engång ha sin vilja fram,
om än hela Vasa, och hennes far på köpet, satte sig
tvärs däremot.
Bertelsköld stod en stund tyst vid spiseln. Hans
tankar voro annorstädes, uti förgångna tider. Han bad
Gråjackan följa sig till hans stammoders graf på
Storkyro kyrkogård.
– Det går för sig, svarade fribytaren. Men så
vidt jag vet, är det icke mycket att se, ty allt förnämt
folk är begrafvet under kyrkans golf, och klockaren vet
knappast mer hvar ers nåds förfäder ligga.
– Min farfars farmor och hennes far äro begrafna
i nordvästra hörnet af kyrkogården, återtog Bertelsköld.
Se här, jag ville icke resa till Finland utan denna
teckning, som förvaras i vår familj och som gjordes af min
farfar, när han besökte Storkyro för att köpa spannmål
under 1697 års hungersnöd.
– Får gå, så resa vi efter karta, genmälde Lauri.
Men det är nu fyrtioett år sen dess, och människans
minne på jorden är som en utskjuten patron: han ryker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
