Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Ett möte på skridskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var likväl så långt, att de redan hade närmare till
Danvikens midtemotliggande strand, än till Djurgårdsvarfvet,
från hvilket de utgått.
Här höll likväl den unge grefven stilla och föreslog
att man skulle vända om, ty han erinrade sig att
strömmen från Mälarsidan gick närmare södra stranden. Men
fröken de Lynar satte sig däremot.
– Se bara, utropade hon, där vid motsatta stranden
åker ett fruntimmer på skridskor! Det vore för mig ett
stort nöje att göra hennes bekantskap och stjäla hennes
konst. Se blott med hvilken skicklighet hon tournerar i
cirkel kring den gamla mabonne, som står där så häpen
och knappt förmår hålla sig på fötterna!
Från hopen af åskådare, som på den motsatta
stranden betraktade hofvets förlustelser, hade verkligen
en ung flicka i åtsittande kapott af tryckt svart flanell
– ett tyg, som då utgjorde ett af svenska industrins
första lärospån begifvit sig ut med skridskor på isen
och visade där i de vackraste cirklar en ovanlig
skicklighet, som tillvann henne åskådarnes sympatier ej mindre
än den franska frökens beundran och afund. I handen
höll hon en järnskodd balanserstång, troligen af
försiktighet, i händelse isen vore för svag, men detta lätta
redskap blef snarare en anledning till koketteri. Än
höll hon stången framför sig såsom ett spjut, än svängde
hon den öfver hufvudet, än stötte hon den i isen och
sköt sig fram därmed liksom en skidlöpare, än vågade hon
det djärfva försöket att hoppa däröfver och kom på fötterna
med en färdighet, som skulle hedrat en lindanserska. Alla
hennes rörelser voro på engång så nyckfulla och så
behagliga, att fröken de Lynar vände sig till sin kavaljer
och frågade honom något spefullt, om man hade balett
i Stockholm – »denna lilla fé är bestämdt en dansös».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
