Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Trådarna af en politisk intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uniformen. Denne herre bar ridstöflar, kraghandskar och
den långa karolinska värjan, likasom droge han ut i fält;
hans hållning var djärf och befallande, men icke
frånstötande, snarare öppen, hederlig, till och med ridderlig,
ehuru något burdus. När han talade, var det med en
häftighet, liksom kunde ingen motsägelse komma i fråga,
men ett skickligt motskäl förbryllade honom, en fin vändning
ledde fort hans åsikt åt sidan. Man kunde nästan ana,
att tiderna gjort denne man ett hufvud högre än han
verkligen var; andra tider skulle komma, som åter gjorde honom
ett hufvud kortare. För närvarande stod hans anseende
på sin höjd: det var hjälten i det stundande bedröfliga
kriget, generalen grefve Charles Emil Lewenhaupt, af sina
djärfvaste anhängare stundom kallad »Carl XIII».
Den andre herrn var en civil, medelålders man, till
utseendet helt enkelt klädd, men med en smak, en elegans,
som ställde själfva den kokette diplomaten i skuggan.
Hvarje tum spetsar i hans halsduk var af den utsöktaste
finhet; ett par subtila manschetter skuggade två de
hvitaste händer, som oupphörligt beledsagade hans tal
med lifliga gester. Och han talade som en mästare,
denne herre, full af behag och kvickhet, endast att han,
när samtalet fördes på svenska, beständigt inblandade en
fulländad fransyska, som tycktes vara hans egentliga
modersmål. Hans hållning röjde mönstret af en fulländad
världsman; hela hans förnäma personlighet hade något
i hög grad intagande, i mångens tycke insinuant, ty han
visste med största smidighet falla undan för motsatta
meningar, likväl så, att han merendels behöll sin egen
för sig. Själf tycktes han uppfatta sin bestämmelse
såsom en försonande mellanlänk mellan ytterligheterna i
ett stormigt tidskifte; en mission, hvari han torde
öfverskattat sin förmåga, ty utom hofvets salar röjde sig hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
