Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Maskraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nåväl, min nådiga – fortfor den alltid fyndige
värden – jag respekterar er tystnad, det är er rättighet
att tala endast med rosors doft!
Med dessa ord fattade han masken vid handen
och presenterade henne för konungen såsom en ros
från Hesperidernas trädgård, »vältalig genom själfva sin tystnad».
Bertelsköld kunde knappt andas.
Konung Fredrik yttrade några af dessa artigheter,
på hvilka han hade ett så godt förråd. Men den unga
Våren endast neg och neg ännu djupare. Kungen skrattade.
– Dagen gryr, skämtade han. Bort med natten från alla dessa solar!
Damerna begynte demaskera sig.
Då neg den unga Våren ännu djupare och slank
bort som en ål mellan de förvånade grupperna.
– För mig härifrån! hviskade hon hastigt i Bertelskölds öra.
– Ester! hviskade han tillbaka, utom sig af häpnad.
– Jag sade ju att jag skulle se kungen! Men kom ...
– Nej, älskvärda Vår, så lätt skall ni ej undkomma
oss! utropade en korpulent, jovialisk herre och ställde
sig i deras väg. Det var monsieur de Broman.
– Bort, bort! svarade Bertelsköld och trängde honom undan.
Där uppstod en trängsel ... En reslig gestalt stod
i vägen för de flyende. Det var Larsson ... Man kom ej ur fläcken.
– Olyckliga! – hviskade Bertelsköld – du är förlorad, om vi ej komma härifrån ...
– Masken! Masken! ropade flera röster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
