Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Samma natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland gästerne, för att öfvervara representationen af L’enfant jaune.
Alla voro nu demaskerade. Flera hade sett Bertelsköld
bjuda sin arm åt den unga masken, som väckt så mycket uppseende.
– Ah – utropade monsieur de Broman – där ha
vi fröken Stenbocks riddare! Vet ni väl, min bästa grefve,
att ni borde ställas för krigsrätt, såsom den hvilken
beröfvat vår afton en af dess skönaste prydnader – näst
den förtjusande Amaryllis, tillade han nog högt för att
höras af konungen, som befann sig ej långt därifrån.
– Er skarpsynthet är omöjlig att bedraga –
hviskade Bertelsköld, glad att kunna afleda misstankarna
– men jag ber er, stör ej min dams lilla nöje att
passera inkognito; hon skall utan tvifvel snart vara här tillbaka.
– Fröken Stenbock var det inte; hon sjuknade i
går afton och kan ej lämna sitt rum, inföll en kammarjunkare,
som till punkt och pricka kände hofvets krönika.
– Om förlåtelse, min herre, ni misstager er, genmälde
en annan kammarjunkare, som affekterade att
ännu mer vara inne i krönikan. – Fröken Stenbock
lät för en vecka sedan beställa de äkta parisiska blommor,
som Våren bar, och hennes vagn höll vid porten, när jag steg ur.
– Men hennes egen läkare har sagt mig att hon
har mässlingen, invände den första.
– Å, man känner läkarne! Hvad säger man ej för
att befordra sina vackra patienters små intriger! återtog den andre.
Bertelsköld lyckades smyga sig undan. Han hade
icke gått långt, då en tung hand lade sig på hans skuldra,
och bredvid honom stod borgarekungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
