Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Minorna börja springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friheter, med hvilka vår upplysta tid ej bör räkna så
noga. Ni såg själf, hvilken grace, hvilken hardiesse!
Å, det var för charmant! Er uppfostran skulle göra heder
åt en dam vid hof vet.
– När jag säger ers excellens att det är lögn, så
borde jag ej behöfva säga det två gånger, genmälde
Larsson, i hög grad uppbragt och orolig.
– Som ni behagar! Fråga hvem ni först möter
på gatan hvarom man talar alltsen i går. Hela världen
vet att min brorson var den som lyckades sauvera er
dotter ur trängseln. Jag säger ingenting därom. Jag
gillar hans smak.
– Nedriga smädelser! Ah, I tron då, högförnäme
herrar, att I ostraffadt kunnen skymfa en borgares heder!
– Förifra er icke! Hvem talar om heder? En bagatell.
Har ni händelsevis hört hvar er dotter nu befinner sig?
Larsson studsade. Det begynte blifva honom klart,
att äfven hans älskade barn kunde blifva ett offer för de
stämplingar, af hvilka han omgafs. Hans ögon flammade.
– Hvad vet ers excellens om min dotter? frågade han skarpt.
– Men så lugna er då! Er dotter befinner sig troligen
förträffligt. Jag hörde blott händelsevis, att hon
ridit ut i dag med en ung, mindre välkänd person, vid
namn Sager, i ändamål att spisa middag med en hop
muntra ungherrar på värdshuset Spanien.
– Mitt barn! Min Ester! klagade den olycklige fadern och
vred sina händer. Han påminde sig ridten och trodde nu allt.
– På värdshuset – fortfor grefven utan
förbarmande – lärer uppstått något gräl om hvem som
ägde de största anspråken på er dotters ynnest. Ungt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
