Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Ester Larssons flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedragit konung och fädernesland, för att så länge som
möjligt sola mig uti makten och förhäfva mig som en
af denna världens väldige. Nej, mina herrar! På den
plats jag innehaft har jag lyftats af tidens stormar och
en politisk nödvändighet; jag har behållit den så länge
jag haft det rena medvetandet att vara mitt fädernesland
nyttig, och jag störtas icke därifrån, såsom I en dag
skolen störtas – jag nedstiger frivilligt, när jag ser
mina afsikter misskända, min kraft bruten, och jag
nedstiger, själf en fri man, omgifven af frie medborgare,
från den höjd, dit jag uppsteg i kamp mot absolutismen,
som genom mig blef lyftad från allas skuldror. Se där,
herr grefve, hvarför jag har att tacka er – och nu står
det er fritt att handla efter ert godtfinnande. Jag
inlämnar i dag min afskedsansökan.
Grefve Bertelsköld ville säga något, men han fann
icke ord. Han stod som en skolgosse inför den gamle
mästarens färla, och han afträdde stum, förödmjukad,
full af raseri, men tillika med hämndens och segerns
djupt inom läpparnas fängsel begrafna hånlöje.
Och grefve Arvid Horn återvände, ensam vorden,
till Carl XII:s stora bibel, för att nedlägga sin förlorade
makt inför Dens fötter, som äger himlen till tron och
jorden till fotapall.
-
29. Ester Larssons flykt.
När den unga flickan och hennes beskyddare först
galopperade framåt stora vägen från Horns tull, är
det troligt att ingen af dem uppfattade hela vådan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
