Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Ester Larssons flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, och du skall icke ångra att du förtrott dig i hennes
och mitt beskydd.
Bertelsköld hade sett något af världen, men ännu
för litet för att rätt mäta klokhetens makt i ett
sextonårigt hjärta. Ester fattades af en gruflig ångest.
– Stanna! utropade hon. Af barmhärtighet, låt
mig stiga ur och hellre gömma mig i den fattigaste koja!
Ack, jag skall dö af blygsel för en enda blick, som förkrossar mig.
– Men jag lofvar dig vid min heder, att du i
nästa ögonblick skall hvila som eget barn i min mors armar.
– Nej, nej, stanna, af nåd, stanna, herr grefve!
fortfor Ester i samma ton, som ännu bar spår af hennes
forna häftiga lynne, i det hon omedvetet åter tilltalade
sin följeslagare med den titel, hvilken innebar hela
afståndet mellan deras börd och samhällsställning.
– Nåväl – sade Bertelsköld efter en kort
besinning – jag vill uppfylla din önskan. I den lilla
stugan vid grinden bor min mors gamla trotjenarinna,
gumman Flinta – änka också hon efter en tapper
karolin. Hennes hjärta är mjukare än hennes namn,
och du skall stanna hos henne, tilldess allt är förberedt
och jag kommer att afhämta dig.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
