Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Håll ord, min älskade moder!
Grefvinnan uppgaf ett rop af glädje: hon igenkände
sin son. Och ynglingen hastade från henne att kyssa
sin fasters hand. Näst hans mor, fanns knappt någon i
världen, för hvilken han hyste en så obegränsad vördnad
och tillgifvenhet, som för den änglagoda och fromma
grefvinnan Ebba.
Carl Victor beslöt att icke lämna ett gynnande tillfälle
obegagnadt. Därför, när återseendets första utrop
och frågor voro förbi, vände han sig till sin tant och
bad om hennes goda hjärtas förord för en ung och
olycklig varelse, hvilken anropade hans mors skyddande välvilja.
– Hvad? sade grcfvinnan Ebba förvånad. Mitt
förord? Narraktiga gosse! När har din mor någonsin
vägrat sitt bistånd åt en oförtjent olycka?
– Aldrig, det är sant – svarade ynglingen något
förlägen – men min mor dömer måhända strängare än
min tant en person, som gjort sig skyldig till en ungdomsförseelse.
Grefvinnan Eva betraktade sonen med forskande, något mörka ögon.
– Förklara dig, sade hon, hvem är det som gjort
sig skyldig till en ungdomsförseelse?
Carl Victor fattade hennes hand och såg henne
oförfäradt och trohjärtadt i de mörka ögonen.
– Jag för med mig en ung flicka, hvilken jag
önskar ställa under min mors beskydd, sade han i bedjande ton.
Grefvinnans blick mulnade än mer.
– Min son – sade hon strängt – du kommer
från ett lättsinnigt hof, där man påstår att det som i
min ungdom gällde för dygd och heder numera blifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
