Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Bref från grefvinnan Eva Bertelsköld, född Falkenberg till hennes son, löjtnanten vid fortifikationskåren, grefve Carl Victor Bertelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillåta sitt namn, Gud bättre, blifva draget inför
domstolarna uti din person. Men Ebba har ännu intet haft
den resignation att honom uppsöka; du vet att ingen
af familjen haft lyckan profitera af hans ynnest och
affection, om det annars må kallas en lycka. Än må
jag tillägga, att baron von Krauser, som du haft olyckan
döda, säges ha varit en horreur för allt hederligt folk,
och grefve Hård lärer sig utlåtit, du borde hafva en
récompense och intet ett åtal, för det du befriat
Stockholm från detta plågoris, som sju eller åtta unga personer
i duell om lifvet bragt. Hvilket, käre son, icke förringar
ditt fel inför den allseende Guden, alldenstund
du så olyckligen i förtid har bragt en skuldbelastad man
inför den dom som icke återvänder.
Min älskade Carl, jag förmanar dig hjärteligen, att
du intet låter någon désespoir få makt öfver dig. Din
benådning och återkomst kunna intet differeras längre
än nästa vår. Jag behöfver ej säga med hvilka känslor
du då skall emottagas på Falkby.
Den olyckliga unga person, som från Flinta deserterade
och som vi dagen därpå återfunno halfdöd af
köld i torpet på andra sidan om sjön, är ännu under
min vård och befinner sig väl. Jag tillstår att hon
mig mycken inquiétude förorsakat, likväl intet genom
sin conduite, som från början varit mera modeste och
undergifven, än jag kunnat af henne förmoda. Att
hennes éducation befunnits i högsta grad negligerad,
var att förutse. Hon har den största möda sig pålagt
att icke låta mig sådant märka, hvilket, då något
öfverdrifvet och intraitable henne i sinnet kommit,
hon alltid gjort våld att kufva och sedan med tårar
bedt mig henne intet förskjuta. Dessa excès’er ha ock
sista veckorna sällan påkommit, och är där ett ömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
