Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver både konung och folk, och när det väl hade lyckats
honom, då skulle han omskapa Sverige till en republik
efter polskt mönster med allrådande herrar och lifegne
bönder; stiftaren af all denna lycka likväl förbehållet
att själf vara den mäktigaste, för hvilken de andra
mäktige skulle ödmjukt buga.
Vid dessa stolta, själfviska, högtflygande tankar, som
kommo honom att förgäta hela mängden af de därute
väntande, utsträckte grefven mekaniskt sin knutna hand,
likasom för att på engång famna och krossa Sverige.
Då kände han på sitt finger tryckningen af den ring,
som han så sällsamt återfått och från hvilken han sedan
aldrig mer velat skilja sig. Det var konungens ring.
En demonisk tanke for genom hans själ.
– Hvilket ömkligt släkte äro icke människorna,
sade han till sig själf. – De tala om en Gud, en försyn,
och denna usla kopparbit är nog att förhåna dem. Hvad
har Gud, hvad har försynen gjort för mig? Intet! Men
denna ring – det är löjligt, men det är likväl så –
denna ring bär den oemotståndliga lyckan med sig. När
jag förlorat den, gick mig allt emot: arbete, klokhet,
list, allt var förgäfves. Men sedan jag återfått den,
lyckas mig allt. Ja, allt! För mig finnes ingen omöjlighet
mera. Jag kunde begära en krona, om icke kronorna
nu för tiden stode här i landet i vanpris ... Men om jag
återgåfve dem deras värde? ...
Bertelsköld smålog, i det han tankfullt vred på den hårdt slutande ringen.
– Hvarför icke en krona? mumlade han.
Utan att veta huru, hade han ringen lös i handen,
ringen som under aderton år nästan vuxit fast kring
hans finger. En underlig känsla, hälften hån, hälften
bäfvan, fick makt öfver honom. Han höll ringen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
