Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Linné och hans disciplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hela min släkt vill se mig en dag med kappa
och krage. Aldrig har jag heller drömt om något annat,
förrän ...
– Förrän du kom till Hammarby. Ser du! Just
som min morbror, förrän doktor Rothman i Vexiö sade
till honom: du skall bli läkare! Det vill säga: du skall
studera naturen!
– Du skulle då bli glad, om jag följde ditt råd?
frågade Erik hjärtligt.
– Glad? Jag skulle flyga dig om ... Ja, det vill
säga – återtog den unga flickan förvirrad – jag menar
att morbror skulle tycka mycket därom; han anser dig
vara en af sina bästa disciplar.
Erik rodnade. Det var mer än han någonsin vågat
hoppas. Men det var likväl ej allt. Han slog ned sina
ögon, blygare än den unga flickan själf, och sökte
förgäfves ett ord, som kunde utsäga hans mening.
– Tror du det, Rika? sade han med hela tafattheten
af en förälskad gymnasist, som ännu aldrig läst
en roman. Ty sådant var ännu ej på modet hos den
tidens gymnasister.
Om och hvad Erika velat svara, blef aldrig bekant,
ty i detsamma bortryckte hon foten från en hög af torra
kvistar vid planket och skrek:
– En orm! en orm!
Erik sprang fram. En liten kopparfärgad orm, knappt
åtta tum lång, hade slingrat sig om flickans fot och
tycktes göra ett försök att krypa in mellan strumpan
och kängan.
Att slå honom var omöjligt. Erik besinnade sig
ej länge, grep honom öfver nacken och kastade honom
på sandgången, så hastigt, att odjuret icke hann bitas.
Strax därpå trampade han med sin tjocka stöfvel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
