Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref, ett namn, ett valspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan och ingalunda göra någonting henne emot, efter
hon af stor godhet upptagit honom till sin son och
lofvat göra honom till sin arftagare, om han förhölle
sig väl. Till slut berättades, att Eriks syskon och
öfriga släkt befann sig efter omständigheterna
»bärgandes skapligt».
Arkiatern, som under tiden med ny förnöjelse fördjupat
sig i sina kanadiska örter, märkte icke att hans
lärjunge vid läsningen af detta bref blef allt mera
bedröfvad till mods, intill dess att ett par stora tårar
begynte droppa ned från Eriks ögonlock. Men en som
märkte det ganska väl var Erika Lindelia. Hon lade
sin hand på hans axel och frågade deltagande »om hans
mamma var sjuk».
– Nej, sade gossen; men hon vill att jag genast
skall resa härifrån till hennes farbror i Österbotten.
– Det går aldrig an, det är rent af omöjligt, invände Erika mycket bestämdt.
– Men det gäller mors egen välfärd, suckade gossen.
– Hvad vill det säga? fortfor Erika harmset.
Skall hon inte tänka först på ditt bästa? Hela världen
afundas dig att få vara som barn i huset hos
morbror och alla dagar se och höra en sådan man. –
Morbror! Men så säg då, morbror, att det alldeles inte går an.
– Hvad är det? frågade arkiatern.
– Erik vill resa till Finland. Hans mor vill taga
honom ifrån oss och skicka honom till en gammal
tjärsudd, jag vet inte hvar, för att lära honom trolla.
Arkiatern tog brefvet och genomläste det med mycken uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
