Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref, ett namn, ett valspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på lax. Att kalla mig Hortulan, Rosenius, Delphin
eller Lilius, det vore visst trädgårds- och blomsternamn,
men sådana finnas förut, och inte vill du att
jag skall kalla mig Aquilegius, Digitalis, Helianthus
eller Verbascus. Inte heller vill jag plundra min
mästare på en enda bit af hans stora namn, och
därför, Erika, har jag tänkt att jag skulle kalla mig – gissa!
– Herchepæus; det är ju afgjordt.
– Inbilla dig inte det. Jag vill kalla mig efter dig.
– Efter mig? Erica vulgaris! Men du får ej bli
någon vulgaris, som folket är mest. Du skall blifva en
stor och berömd man, Erik!
– Jag skall försöka. Och därför kallar jag mig
rätt och slätt Ljung, så är det ändå ett blomsternamn
och på köpet ditt namn.
– Men det är inte latin.
– Det blir min hemlighet. Ingen skall ana, att
hvargång jag hör mitt namn, så öfversätter jag det i
tankarna till Erica.
– Ljung ... Erik Ljung ... Ericus Ljungius ...
stafvade flickan. Fult är det inte, men det klingar
ej stort. Tänk, Erik: Carolus Linnæus! Det klingar något!
– Om dygden består i klangen, så vore det bäst
att heta Klingeliklangius eller Örn von Dunderblixt. Jag
är nöjd med mindre, jag.
Erika besinnade sig ett ögonblick. Därefter gjorde hon ett hopp och ropade:
– Får du fatt mig, så får du behålla mitt namn!
Erik var ej sen att följa, men flickan var redan
långt borta. Det bar af genom alla krokgångar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
