Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Erik Ljung får inträde vid hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hattarne och grefve Tessin i spetsen. Som kronprins
hade Adolf Fredrik tröstat sig i sin husliga krets, hos
sin snillrika gemål, Lovisa Ulrika, prinsessa af Preussen,
och med att göra leksaker åt sina tre prinsar, Gustaf,
Carl och Fredrik. Partierna hade då redan varit måne
om att låta honom känna sin makt; de hade, med en
oförskämdhet som kunnat reta själfva saktmodet, trängt
sig ända till kronprinsens vagga och åtta dagar efter
hans födelse tvungit föräldrarna att ombyta amma. Adolf
Fredrik lät sig detta behaga, men icke så hans gemål.
Häftig, hersklysten och uppfostrad i ett enväldigt hof,
dolde hon icke sitt hjärtas bitterhet och lät redan blott
alltför tydligt förstå, att om riket finge en eftergifven
konung, skulle det få en desto sadelfastare drottning.
Detta slog icke heller felt; Adolf Fredrik bar
konungamanteln – utantill purpur och höghet, innantill armod
och förödmjukelse – men Lovisa Ulrika bar kronan.
Konungen var den svaga handen, drottningen var det
förslagna hufvudet. Olyckligtvis för hennes många och
djärfva planer, var denna drottning alltför häftig för
att välja sin rätta tid, och alltför uppriktig för att vara
politiskt klok. Och så blef hela hennes lif en högtsträfvande
andes regellösa, aldrig tillfredsställda suck
efter makt och ära. Hade hon varit en man, skulle hon
kufvat svenskarne som äro i stånd att blöda till döds
för stora konungar, medan de prata omkull de små.
Men hon var kvinna, och Kristinas tider voro förbi.
Fredrik II:s syster kunde strida, men förstod ej att segra.
Örninnan blef intrasslad och fången i tidens snaror och
lämnade slutligen, vanmäktig, framtiden i arf åt sina
växande ungar.
Så stod det unga hofvet redan i början af sin
regering uti den skefva och spända ställning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
