Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Erik Ljung får inträde vid hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagen i parken af någon okänd missgärningsman. Alla
skyndade till stora vestibulen att närmare få höra den
märkvärdiga nyheten, och ingen anade, att den oskyldige
upphofsmannen till hela denna kalabalik trafvade ensam
och obehindrad i trappan af sidoflygeln.
Erik fann ingen som han kunde fråga hvar han
borde gå in. Han öppnade dörr efter dörr, men där
förekom honom alltför grant, för att han kunde våga
sig dit, och så kom han slutligen till ett tämligen
ostädadt rum, där allehanda spånor och verktyg lågo
kringströdda på golfvet. Här kände han sig mera
hemmastadd och klef dristeligen in.
I detta rum fanns lika litet som i de öfriga någon
lefvande varelse, men i rummet nästintill hördes något
buller, likasom af ett surrande hjul. Erik klef in.
Där stod ett slags vaktmästare eller snickare, hvad
han kunde vara, och höll på att svarfva. Han bar
visserligen en blå sidennattrock, men den hade han
förmodligen fått på köpet för något arbete, ty den var
urblekt och mycket fläckig. Sin peruk hade mannen
hängt på en knagg, bar öfver det ganska vackra
kastanjebruna håret en gammal nattmössa och framför sig ett
långt skinnförkläde, som skymde underkläderna. Mannen
hade för öfrigt ett vänligt och godmodigt utseende, och
öfver den visserligen något förnäma krökta näsan
framblickade ett par högst borgerliga ögon, som knappast
gåfvo sig tid att se på den inträdande, så upptagen var
mannen af sitt arbete, som bestod i att svarfva små dosor.
– Är det du, Feif? sade han, brytande på tyska, när
Erik trädde in; men utan att afvakta svar, tillade han:
– Jaså – kom hit du, och trampa hjulet; de
slynglarne ha alla sprungit sin väg, och jag har ingen
som hjälper mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
