Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Ett nytt äfventyr och en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle borgarekungen åter arbetat sig upp till en icke
ringa kvarlefva af sin gamla förmögenhet; att han var
gammal vorden; att hans stela rygg kroknat under bördan
af de åttisex år han bar på sin nacke; att affärerna
sköttes af hans äldste son; att äldsta dottern Veronica
gått ur världen och att den yngre, Ester Larsson, afslagit
alla anbud och förblifvit ogift för att vårda sin
gamle fader; detta allt tröttnade icke grefve Bertelsköld
att fråga och höra. Där hade mycket förändrats under
de tolf eller fjorton år, sedan han sist stod i nära
förbindelse med den finska borgarefamiljen. Sedan dess
hade många känslor genomilat hans hjärta, några fröjder
kanhända blommat, men än flera sorger kommit dem
åter att vissna. Grefvens hår hade begynt gråna, ehuru
han ännu icke var fyrtio år gammal; på hans vackra
manliga ansikte var löjet en sällsynt gäst, men allvaret
desto mera hemma. Det kunde väl vika flyktigt undan
för hofvets pockande konvenans, men återtog snart sin
plats i första ensamma ögonblick. Denne hofman var
olik andra däri, att han icke lät fråntaga sig sitt hjärtas
känslor och sin karakters själfständighet. Men då denna
karakter, ehuru okuflig, när det gällde, var mild ända
till vekhet och sällan visade skarpa kanter mot andra,
hade grefve Bertelsköld få afundsmän, som missunnade
honom. Han hade hittills föga tagit del i den tidens
hätska partistrider. Hans lif hade därför förflutit mera
obemärkt än de flestas vid hofvet. Försonadt af hans
enskilda sorger, tycktes ödet hafva förunnat honom den
lycka personer af hans lynne älska att finna i yttre lugn;
huru varaktigt, det berodde åter af en fråga till lifvet.
Af allt detta förstod Erik Ljung intet. Om han i
sin barndom möjligen hört grefvens namn nämnas, hade
han längesedan glömt det, och han var alltför ung, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
