Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kapten Neptunus Gast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvad är det nu åter för upptåg? frågade gossen
förargad. Jag är sömnig, låt mig gå hem!
– Nicht resonniren! Gleich putzwech, oder der
Teufel soll dich holen, verfluchter Junge! fortfor
kammartjenaren, dragande honom med sig, och det var troligen
det längsta tal denne konungens trumpne budbärare hade
hållit, sedan han kom till Sverige.
Det halp icke att spjärna. Några minuter därefter
satt Erik i en slup, som, förd af raska roddare, ilade
från stranden, under det att bakom honom uppstod i
parken ett tillväxande sorl, i hvilket han ännu på afstånd
kunde urskilja orden: Kinesen! Kinesen! Tag fast
kinesen!
-
14. Kapten Neptunus Gast.
Kanske skall det icke kosta läsaren stor möda att
gissa anledningen till Erik Ljungs nya äfventyr.
Tillgången därvid var ganska enkel. Drottningen hade
anförtrott hemligheten åt konungen; konungen hade smålett
däråt och försäkrat att han kände den saken bättre
– men han fruktade uppseende, ville icke utsätta Morelli
för drottningens onåd, beslöt att i morgon ställa saken
till rätta och sökte vända den rysligt tillämnade
komplotten till skämt. Häftig som alltid, hade drottningen
emellertid hunnit inviga prinsens guvernör, grefve Bjelke,
uti förtroendet. Han åter hade, såsom vi sett, icke de
bästa tankar om botanisten i Ulriksdals park och hade
skyndat att gifva en vink åt vakthafvande officern. Denne
hade gifvit befallning att gripa den misstänkte, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
