- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
128

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Sjöman Långviks berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Visst lär inloppet vara farligt, men kan Långvik
tro att Hoppet, som borde hitta den vägen utan styrman
i stockblinda natten, är så dumt att det törnar uppå i
klaraste solsken?

– Det tror jag knappt, var svaret; såvida inte
stunden är kommen att den andra tar sitt.

– Tror han verkligen att kapten har förskrifvit sig
åt hin onde? skrattade gossen.

– Hör på, gunstig junker – sade matrosen buttert – han
har väl lappsalfvat så länge med det latinska
präntet, kan jag förstå, att han till slut hvarken tror på
Gud eller den andra. Men en sak skall jag säga honom:
han skall ej lära en gammal sjöman kompassen. Jag
har min nål, som visar rätt på vår Herre; men hvart
kaptens må visa, det vet den som dragit honom ur
marvattnet och diktat hans skrof. Innan dagen går till ända,
skall han få kalla Långpyts en mullvad, om jag inte sagt sant.

– Akta sig han, Långvik, att jag ej tar honom på
orden, skämtade Erik. Det är inte första gången man
sett en slarf komma på fötter igen, och hela saken är
att kapten blifvit snål på äldre dagar.

– Har Erik lärt sig i skolan, att en människa eller
en gast kan krypa ut ur sitt eget skinn? Jag har seglat
med Gasten i många herrans år; det var inte en klut
i hela hans rigg, som ej jag kände utantill. Men om
den Gasten, som nu står och håller utkik på akterdäck,
liknar den Gasten, som förr var min kojkamrat, mer än
jag liknar en domprost i Åbo, vill jag aldrig mera hålla
ett vindspel i hand. Skrofvet är detsamma, utom att
däcket är spoladt en smula och märsen kantänka är
pyntad med oljefärg; men för resten är där en annan
kapten ombord, och han skall ha sitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free