- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
130

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Sjöman Långviks berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgonvakt. Men inte ville jag att det blir han, Erik; han
ser ut att ännu kunna hålla kurs här i världen. Och
håll rak kurs på hamnen däruppe, det säger jag honom,
fastän han belamrat sig med däckslast i skolan.
Sådant kastar man öfverbord, när sjön ligger på, och
för att gå klar för bränningarna, skall man hålla rätt på båken.

Vid dessa ord ringde morgonklockan till frukost,
och Erik sökte förgäfves slå ifrån sig allehanda underliga
tankar. Han var med all sin färska lärdom alldeles icke
fri från sin tids fördomar, hvilka här i norden ännu
fortlefde i sin fulla kraft, under det att de längre i söder
bröto sig skarpt mot Voltaires och encyklopedisternes
fritänkeri. Den gamle matrosens vidskepliga historia
återkallade i Eriks minne berättelser dem han hört i sin
barndom och längesedan förgätit. Han påminte sig ha
hört sin mor berätta någonting dylikt; han mindes icke
om hvem, men den gamla tron att lyckan alltid tager
med andra handen hvad hon frikostigt skänkt med den
ena, rann Erik så bjärt i hågen, som hade han hört
detsamma engång förut. Hvem kunde det vara, som hans
mor hade menat?

Emellertid fortfor dagen att vara vacker, vinden
förlig, och det rikt lastade Hoppet plöjde lugnt och säkert
sin jämna fåra genom Bottenhafvets krusiga böljor. Det
inlopp i skärgården, det styrde utan minsta äfventyr den
kända vägen fram öfver sund och fjärdar, passerade
båken, minskade därpå sina svällande segel och gick
sedan med saktad fart uppför den då redan uppgrundade
farled, som förde till den äldre så kallade gamla hamnen.
Med förtjusning igenkände Erik dessa stränder, där han
så ofta simmat och metat som barn. Alla ledsamma
intryck hade blåst bort med den friska sydvästen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free