Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Två kungars dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en fyra- eller femhundraårig skönhet. Den likaså
ålderstigna kyrkan var dammad, skurad, löfvad och de
stora mässingskronorna blanka som solen. Skolan, annars
öde midti sommaren, blef med all flit fejad af stadens
skolungdom. Själfva den nya »surbrunnen», som för
två år sedan begynt komma i bruk, hade fått en ny
öfverbyggnad, och brunnsgästerne hade anskaffat en
präktig silfverbägare, för att bjuda hans majestät smaka
den rara drycken. Kort sagdt, hela Vasa med dess då
för tiden 1,222 invånare var i den största rörelse och
märkvärdigaste förväntan. Man tänkte ej på annat, man
talade ej om annat än kungen. Landtfolket begynte
redan i stora skaror inströmma till staden och skockade
sig vid södra tullen. Alla buro pjäxorna i handen likasom
på stora högtidsdagar, färdige att, landsens fader
till ära, träda dem på. Byarnas kavaljerer buro tuppfjädrar
i mössorna; bondflickorna buro kransar af blåklint;
gubbarne hade afskrapat skägget med täljknifven,
och en och annan rik bondgumma väckte de andras
afund med en grant utstyrd bindmössa, som då nyss
begynt komma på modet och var en så oerhörd lyx, att
prästerne icke sällan gjorde dessa mössor till ämne för
skarpa straffpredikningar.
Endast ett hus i hela Vasa tycktes icke deltaga i det
allmänna bestyret, och det af orsak att den ena kungen
på visst sätt var lika god som den andra.
Den gamle riksdagsmannen Lars Larsson, vanligen
kallad borgarekungen, fyllde i dag sitt åttiosjette år.
Hans födelsedag hade alltid blifvit firad med mycken
högtidlighet af den talrika släkten. Stadens borgmästare
hade sällan underlåtit att vid sådana tillfällen, åtföljd
af sina rådmän, frambära deras lyckönskningar till den
högt ansedde mannen, och själfva landshöfdingen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
