Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beherska dem och af en pröfvad ståndaktighet att besegra sig själf.
Sådana hade lifvets skiften danat dessa kvinnor,
hvilka vi sett i deras ungdoms och deras kärleks första
ljufvaste knoppning och som nu stodo kvar i en senare
ålder, beröfvade sitt käraste hopp, men båda fast rotade
i gudsfruktan och samvetets lugn. De möttes nu åter
för första gången på flera år och växlade några ord,
medan de väntade på den gamle riksdagsmannen, som
ännu dröjde i sin kammare på den tidiga morgonstunden.
–
18. Konung Davids adertonde psalm.
Marie Larsson framledde sina barn till Ester.
– Här är min äldsta son Elias, tjugufyra år
gammal, bokhållare på Keppos såg. Han liknar sin far.
Den unge Elias gjorde en bugning, styf som en
sågstock af tio tums tjocklek i toppen.
– Här – fortfor Marie – äro mina fyra flickor:
Maria, Sigrid, Veronica och Ester, den sista åtta år
gammal. Hon liknar dig, därför bär hon ditt namn.
Flickorna nego, så att deras korta, rödrandiga helgdagskjolar
sopade enriset i ringar på golfvet. Alla voro
ovanligt vackra barn, men Sigrid, den andra i ordningen,
lofvade att en dag icke eftergifva sin mor i skönhet.
– Och här – fortfor modern med en förlåtlig
stolthet, i det hon framledde sin blomstrande yngre gosse
– här är min son Erik, som jag nyss fått tillbaka från
Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
