Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inföll den gamles darrande röst uti psalmen och fortfor
så alla elfva verserna igenom till psalmens slut. Därefter
framträdde alla släktingarne och blefvo nämnde vid namn
– ty många af de växande såg den gamle nu för första
gången, andras namn hade han glömt – och framburo
en i sänder sina lyckönskningar. För alla hade den
hvithårige gubben en vänlig fråga eller ett uppmuntrande
ord. Så mild hade man aldrig sett den styfve, sträfve,
ofta hårde borgarekungen, och mången spådde däraf i
tysthet inom sig, att hans dagar snart voro räknade.
Vidlyftigare var ej denna högtidlighet. Efter dess
slut undfägnades barnen med russin och pepparkakor,
de äldre däremot med kaffe, hvilket sedan kung Fredriks
tid begynt blifva allmänt nog i de svenska städerna, men
ännu ansågs så dyrt och rart i Finland, att det endast
brukades i förmögna hus och vid högtidliga tillfällen.
Både kaffe och russin njötos under en ceremoniös tystnad,
afbruten endast af låga hviskningar, ty så stark var respekten
för släktens öfverhufvud, att så länge han satt
i högsätet, vågade ingen annan oåtspord öppna sin mun.
Om en stund vinkade den gamle till sig »sina ögons
ljus» – det var Ester i dubbel mening – och bad
henne läsa högt konung Davids adertonde psalm. Hon
satte sig vid sin faders sida, uppslog Carl XII:s stora
bibel och läste med hög, klaugfull stämma:
»Hjärteliga kär hafver jag dig, Herre min starkhet,
Herre min klippa, min borg, min förlossare, min Gud,
min tröst, den jag mig vid håller; min sköld och min
salighets horn och mitt beskydd ... Jorden bäfvade och
gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då
Han vred var. Damb gick upp af Hans näso och förtärande
eld af Hans mun, så att det ljungade däraf. Han
böjde himmelen och for neder, och mörker var under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
