- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
153

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hälften af vårt folk vissnade bort som löf om hösten,
men de som kvarlefde vankade kring som spöken, och
mödrarna åto sina döda barn. Där trodde väl ingen då,
att en så hård tid skulle komma någonsin mer, men
Herren visste väl än att råga måttet. Icke långt efter
hungern kom pest i landet, och efter pesten drog kriget
öfver all Finlands bygd med mord och förödelse. Jag
var då en man i min starka ålder och hade ingen vån
till att gråta kvinnotårar, men bevare eder Gud, mina
kära barn, att någonsin upplefva en så bedröfvelig syn.
Ty då bäfvade visserligen jorden, och bergens grundvalar
rördes för Herrens vrede, och eld gick ut af Hans mun,
och där var mörker under Hans fötter. Men se, ur detta
tjocka, bäfvande mörkret, när vilddjur funnos långt flera
än människor, när förödelsens styggelse stod uti templen
oeh allt vårt land var en ödemark och syntes förgånget
för all tid under Guds den Allsvåldiges förtärande eld,
då halp Han oss ock utur denna vår stora nöd och
sände oss på sistone frid öfver all vår sorg. Jag såg
den store kung Carl draga ut som en skägglös pilt, jag
hörde världens ändar genljuda af hans beröm; jag såg
honom återvända som en fattig, öfvergifven flykting till
detta rike, som förblödde för hans skull –- jag förlorade,
liksom många tusende andra, för honom allt hvad jag
ägde, och dock kan jag än i dag, när han betraktar
mig här med sin bild på väggen, icke säga annat om
honom, än: Gud välsigne det ärliga hjärtat under hans
blå rock!

Här sväfvade rösten, och den gamle teg några
ögonblick stilla, men snart fortfor han åter med stadig
stämma:

– Ja, jag har hört råttorna gnaga vården öfver
hans graf, och som köpman kan jag väl säga, att fattiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free