Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Kapten Gasts berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vant och bardun! säger jag. Jag har ingenting hört.
– Gasten må väl ej själf ha slagit karlen ihjäl?
– Hör på, riksdagsman ...
– Sakta, jag påstår ingenting, jag frågar blott i all
vänskap. Han vet således platt intet annat om karlen
eller hans husbonde?
– Ingenting, har jag sagt.
– Svär på det!
– Så sant mig Gud hjälpe till lif och själ, jag
vet ingenting mer om den saken, än hvad jag redan
har sagt.
Larsson smålog på ett sätt som den andre ej
tyckte om.
– Nå – sade den gamle – efter Gast har berättat
en saga för mig, skall jag berätta en annan för
honom. Det var engång ett troll någonstädes i Tyskland,
som tog sig för att förvandla rofstjälkar till prinsar och
riddare. Dessa förnäma herrar yfdes en tid bortåt i all
sin ståt, men när tiden var kommen att alla stjälkar om
hösten begynte vissna, föllo äfven de förnäma herrarne
ihop, som ingenting annat voro än rofstjälkar, och magrade
af, tills ingenting mer var kvar af dem, än de
granna kläderna. Så är det med honom, min kära Gast.
Hin håle tog upp honom, där han låg som en slarfva i
rännstenen, och klädde ut honom till en människa, men
när tiden är kommen, tager den gifvaren sitt igen, och
människan blir åter precis samma trasa – eller rofstjälk
– som hon är till sin rätta natur. Gast säger sig endast
behöfva sträcka ut handen i toma luften, för att draga
den åter fylld med guld. Se han sig väl före: detta
guld är ingenting annat än vissnade löf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
