Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. På Brändö redd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast gäckats med honom; men hvad det betydde var
honom en gåta. Han trodde icke Ester mer än jämnt.
Svartsjukans onda ande hade nu engång fått makt med
honom, och han beslöt att icke gifva sig någon ro, innan
han tagit reda på rätta sammanhanget.
Vid det han, grym i hågen, vände tillbaka till gården,
hörde han den gamle Larssons röst, som gaf några matroser
befallning att genast ro honom ut till Hoppet tillika
med kapten Gast. Penna fäste sig icke vid det ovanliga i
denna utfärd på en sådan dag och midtuti kungsbrådskan.
Han klef med gravitetiska steg ut i staden, för att söka
på bar gärning ertappa sin förmodade rival.
–
25. På Brändö redd.
Riksdagsmannen Larsson gick ned till hamnen, åtföljd
af kapten Neptunus Gast. På denne gynnare tycktes
sagan om rofstjälkarna redan ha slagit in: han såg ut
som ett potatesland efter en frostnatt. Den nyss så
styfva hatten slokade kring öronen, det stärkta kräset
slamsade utanför västen; karlen hade på en timme blifvit
glåmig, hopfallen och följde som en våt hund efter sin
stränge redare, hvilken knappt bevärdigade honom med
en blick.
Ej långt från hamnen mötte de grefve Bertelsköld,
som företagit en promenad kring staden, kanhända för
att upplifva gamla minnen, kanhända ock för att gifva
de stormiga böljorna inom hans själ ett andrum att
lägga sig. Larsson igenkände honom på ögonblicket, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
