- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
205

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. På Brändö redd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Alltså – återtog riksdagsmannen med ett slugt
löje – alltså är det afgjordt, att vi förblifva fiender och
hvar på sin sida icke underlåta vid första lägliga tillfälle
att störta hvarandra öfver bord. Men är det icke möjligt,
att vi för en dag sluta stillestånd med hvarandra?

– Däri ser jag ingen omöjlighet. Jag har själf
ämnat föreslå någonting dylikt.

– Nå, då äro vi ense. Det skall blifva för mig
och mitt hus en stor heder att få se herr grefven som
gäst på min dotters bröllop, som blir om någon vecka.

Larsson hade väl beräknat detta stygn, som han
måttade åt sin motståndare. Det kom likväl icke så alldeles
oväntadt som han hade förmodat, och förslöades
därför, innan det nådde hjärtat. Bertelsköld mörknade
en hastig sekund, men svarade snart:

– Såframt det blir mig möjligt att dröja i Vasa,
skall jag hafva den äran att infinna mig på ett eller
annat sätt.

– Ingen kan bättre än grefven själf bedöma sättet,
sade den gamle med tonvikt. Det var honom icke rätt
klart hvad grefven menade.

Bertelsköld bet sig i läppen. Han hade aldrig kunnat
finna ett lämpligare ögonblick för en förklaring af det
som tyngde hans hjärta. Men bredvid honom vid rodret
satt Gast, som i all sin ömklighet glodde vid detta tal,
tigande, men med en basilisks ögon på riksdagsmannen.
Det som bort sägas blef därför osagdt.

– Det är i dag min födelsedag, återtog Larsson
efter en stund. – På sådana dagar gå många gamla
minnen igen. I dag har jag framsökt den gamla yxen,
som tillhört min stamfader, och gifvit henne åt min
blifvande måg. Jag tror just icke mycket på skrock,
men jag bekänner att jag ogärna skulle se det där nötta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free