Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. På Brändö redd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu åter på trettio famnars vatten; jag önskar det vore
dubbelt så djupt, men det torde förslå. Gif nu akt –
och ni också, gamla filfras där på båtbottnen! Ser ni
hvad jag håller i min hand? Pang – nu ligger han
där, för evigt begrafven i hafvets djup!
Ett ljud som den sakta knäppen af en fiolsträng
förnams i detsamma, svagt, men tydligt, när det kastade
föremålet sjönk under vattenytan.
– Hvad var detta? utropade Bertelsköld.
– Det var konungens ring, svarade Larsson kallt.
– Hvad har ni gjort? På detta sätt lönar ni mig
för det att jag räddat ert lif!
– Ja, svarade riksdagsmannen, och jag tänker att
sämre än jag har mången man betalat sin räddare. Vi
äro nu kvitt. Hör mig! Jag tager himmel och jord
till vittne därpå: Så visst som denna ring aldrig mera
skall skåda dagens ljus, så visst skall heller aldrig
någon förbindelse ske mellan Larssöner och Bertelsköldar
i tidernas tider. – Vi kunna nu vända tillbaka
till staden. Ligg där, usla kopparbit, som varit en orsak
till så många människors timliga och eviga fördärf!
Ligg där, du djäfvulens bländverk, till domedag, och må
själfva fiskarna i hafvet sky det rum, där ditt fördömda
otyg ligger begrafvet i sanden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
