Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Mera om konungens svit och resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nämna jag borde de dundrande skott,
Som höras om morgon och qvällen,
Dem tu en plägning vår Hjelte har fått,
Vid alla ombyten och ställen:
Desse med röken och krutet förgå;
Ty täncker jag dem at umbära;
Men qväder hur nögde Finnarne stå
Och skåda sin Konung den kjära.
– – – – – – – – – – –
Därföre komma de nögda ihop,
Likt Fisken om våren at stimma,
Fira den stunden med glättuga rop,
LUDOVICAS Födelse-Timma.[1]
Alla ä nögde sin Konung at se,
Dock längta sin Drottning at skåda,
För Hennes lifstid de Himmelen be,
Och önska alt godt åt dem båda.
Resan för Hjelten til Vittis bortbär,[2]
Och vidare fram til Pasqvila,
Sedan til Jervis, Ninisalo, der
Det börjar til Kyro snart ila.[3]
Skogen den långa Kung ADOLVH beser
Och lyckligt til Vasa anländer;[4]
Folket där skockas alt mera och mer,
Och glädjen til Högden uppsänder.
Men som läsaren torde hafva nog, afbryta vi tillsvidare här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
